Variationsteorin
Variationsteorin är en vetenskaplig teori om lärande som är utvecklad från den Fenomenografiska forskningsansatsen. Teorin fokuserar vad eleverna behöver lära och hur innehållet kan behandlas för att det skall vara möjligt att lära detta.
Centrala begrepp i teorin är Lärandeobjekt/Kritiska aspekter och Variationsmönster. Lärandeobjekt/Kritiska aspekter är det eleverna behöver lära för att utveckla en innehållsspecifik förmåga och utgår från elevernas uppfattningar av den innehållsspecifika förmågan. Variationsmönster är olika specifika sätt att behandla innehållet så att lärandet blir möjligt, där skillnader istället för likheter ses som mer effektivt för att skapa möjligheter till lärande av något nytt.
Variationsteorin är ett redskap som hjälper lärare att planera och genomföra undervisning, med fokus på vad som ska läras. Teorin hjälper även lärare att utvärdera sin undervisning för att analysera vad som varit möjligt att lära i genomförd undervisning.
Läs mer om Variationsteorin och Fenomenografin i tex. Lo, Mun Ling. (2014); Marton, F. (2015); Marton, F. & Booth, S. (2000). Fullständiga referenser finner Ni under fliken Litteratur.
